Ytans marmor är mörk och spräcklig,
stark i ådrornas linjer,
Soppslevens trägestalt är vriden,
kantad och nött,
Ögonen dansar,
speglar den inre grönskan,
som en snöig slätt,
där bergen bor
Lämna handflatans lena innanmäte,
låt den följa tidens osynliga strängar,
Slit inte ut det som levrats,
blåsten i själen,
tvekan om taget
Böjlig i dess form,
djup i konturerna
Skriv det som finns,
var det som är,
bada i världens bottenlösa mirakel
Kom närmare,
lita på,
vattnets spegeldans
Lär dig åter,
stegen,
trappan,
ordet,
Låt stenar och grus samlas i händernas barm
Forma följdernas
Hållfasthet
Ann-Charlotte
Geen opmerkingen:
Een reactie posten