zondag 19 december 2021

Irja: del 19, Rolf


Rolf kan inte låta bli att smygkika. Den sträva Greta närmast trillar ut ur en liten folka, svajar men hålls lodrät av ett par tunga rosa slalompjäxor. Hon ser inte klok ut. Han fnissar som en galning så att gardinen han gömmer sig bakom guppar mot rutan. Från förarsidan kliver en yngre kvinna ut ur bilen, hennes axlar högt burna, hennes hår i en slarvig trasslig knut. Hon öppnar bagageluckan och plockar fram påsar och kartonger. Vad pågår där egentligen? Från sovrumsfönstret har han ingen sikt mot Gretas trappa, så han snubblar snabbt in i badrummet och ställer sig på badkarskanten och vinklar det lilla vädringsfönstret uppåt. Greta står och tar av sig sin mundering på farstutrappan i en flytande självklarhet som skvallrar om vana. Rock och slalomstövlar först. Visir och munskydd efter det, handskarna sist. Handskarna och munskydden kastar hon i en sopsäck, rock, visir och stövlar placerar hon i en korg. Rolf kan inte veta att detta faktiskt är Gretas coronauniform. Den hon bär när hon varje torsdag morgon prick halv sju går till Konsums pensionärstimme med sin shoppingvagn rullandes efter sig. Medans Greta rutinerat skalar av sig sin uniform går kvinnan med de höga axlarna till och från bilen och bär bagageluckans packning in i stugan. Ska hon flytta in? Vem är det? Är Greta mindre ensam än han trodde? Rolf skäms för sin nyfikenhet. Men han står kvar. Greta tar fram en flaska med handsprit, hon erbjuder sin gäst en skvätt och kliver i ett par mockasiner. Det omisskännliga ljudet av en bilmotor hörs. Greta och hennes besökare vänder sig mot vägen, Rolf halkar ner i badkaret och skyndar sig tillbaka till sovrumsfönstrets utsikt mot gatan. Där står en budbil, och bakom den väntar ännu en. Vad i hela friden? Rolf nästan spricker!  Så ser han Greta instruera leverantörerna, varefter hon börjar gå mot hans hus. Snart ringer dörrklockan. Så glad han blir! 

Greta vill gärna ha hjälp. Han är väl inte höjdrädd? 

(Jo. Det är han. Som sagt. Han är en mjukis.) (Men det säger han inte. Det är för spännande!) Den här Greta är inte alls en snustorr tant. Hon är ju skoj! 

Nia har fått uppdraget att packa upp påsar och dirigera leverantörerna dit inköpen ska stå. Hon har aldrig förut varit hemma hos Greta. Stugan är nätt och välskött. Linoleumgolvet är slitet men rent. Allt är rent, men inte blankt. Köket skulle kunna vara riktigt trivsamt med sin originella femtiotals- inredning, men det ser obebott ut. Ett litet bord med två stolar. Inte en pennstump, smula eller ens en saltströare på bord eller köksbänk. Inte ett glas som väntar på att diskas. Ingen doft av hem, av liv, bara såpa. I vardagsrummet en soffa, en TV, en skänk, en begonia. Och nu alla dessa påsar och kartonger. Nia blir oändligt sorgsen när hon begrundar det som är Gretas vardag. Vad har fått henne att just idag vilja ta till ytterligheter? Är detta kanske en dödsstädning, fast i en helknäpp omvänd tappning? En av budkillarna kånkar in julgranen, hon skyndar sig att packa upp granduken och julgransfoten ur kassarna. Nia bestämmer sig för att skapa liv i tant Gretas stuga, ljus, värme, doft. Hopp.  

Irja Liljeholm



Geen opmerkingen:

Een reactie posten