Någonstans ylar stormen i vargabuken,
någonstans håller kardborren hårt om stjälken,
utan att mätta vargamage,
utan att genomborra målarduk,
Här hoppar älvorna jämfota,
här traskar tranan i all sin ståt,
lik naturens gåta,
likt färgernas lust,
Det finns hav,
och så finns det hav,
det finns berg,
som inte är, men som är krön,
det finns vatten
som är is,
vit som granit,
grön som lavandel
någonstans, någongång,
om tusende årtionden
Ann-Charlotte
Geen opmerkingen:
Een reactie posten