’Minns du den där dagen när vi mötte de där killarna? Då jag började sjunga?’
’Det är klart jag minns, Fini.’
Efter timmar av gråt, tystnad, fyllda poblanos med valnötssås och granatäppelkärnor och salvia-te med agave och cayenne, kommer orden. Och frågorna.
’Vad hände med dig Delfinia? Varför försvann du?’
’Älskade Alfonso. Jag vill att du tittar djupt i ditt hjärta nu. Det var inte jag som försvann. Det var du.
Du försvann.
Jag ville sjunga dig till mig igen. Gjorde samma sak som den där dagen…lade händerna mot Moder Jord och bara lät allt komma. Då kom Mira, en dröm från framtiden. Och så kom planen. I form av Lilys ide.
Lily är som du och jag tillsammans, Alfonso. Hav och berg i ett. Du måste lära känna henne. Ta henne till din värld då och då.
Lily hittade på en historia som hon delade på internet. Hon fick hjälp av olika människor. Bara för att hitta dig.
Jag sjöng dig till mig.
Alfonso…du behöver inte vilja vara här, i min värld. Eller jag i din. Jag är alltför rotad, för vidöppen och trött för att kunna resa. Bara vi möts. Delar vår kärlek, våra bördor.
Hav och berg tillsammans.'
Geen opmerkingen:
Een reactie posten