Grå ögon i en spegel. Röda läppar i ett förtjust leende. Ett vitmålat rum sprängfullt av vackra saker. Skor i travar, handväskor huller om buller. Ormbunkar och fikusar och en manshög förgylld spegel behängd med sjalar och smycken. Klädstången bågnar under sin last. En ädel näsa van vid doften av intorkat vin, luddigt damm, mäktig parfym och däven cigarettrök. Skivan snurrar på tallriken, högtalarna knastrar och läpparna formar melodin. Hon snurrar i piruett så att örhängen klirrar, kastar ner nycklar, plånbok och läppstift i sin pärlbeströdda väska, stänger av stereon och rusar med svepande silverkjolar ut genom dörren. Förväntan stegras över att se musikerna live som hon just lyssnat till. Hon lämnar grå ögons avtryck i spegeln, de ser henne gå med klapprande lätta steg över sommarstadens asfalt, närma sig en krog där musikernas rytm studsar och skimrar i lyssnarnas kroppar, alla dessa kroppar tätt intill varandra, varma och doftande och lena. Grå ögon fästa vid den afrikanska saxofonistens smidiga fingrar, grå ögon smeker en silhuett i väldigt tighta jeans, det blir en natt av möjligheter. En kyss.
Det var så det började. I spegeln en mjuk kind och läppstift som smiter utanför linjerna. Hon kämpar för att hålla fast det där gamla löftet om en framtid. Vill inte trilla ner i det andra, i det som blev. Hon håller emot och faller
Irja Liljeholm
Geen opmerkingen:
Een reactie posten