Nia vill göra skillnad. Nia har kapacitet att göra skillnad. Hon kan leda, motivera, är en visionär. Hon kan finna talang även hos den mest tillbakadragna medarbetare. Hon är inte rädd för konfrontationer även fast hon enbart tar dem om hon är helt säker på sin sak, lugn och stadig med blick för motpartnerns möjligheter. En diplomat, för det mesta i alla fall. Hon är ekonomiskt träffsäker. Lyssnar, informerar, samtalar. Nia vill göra skillnad. En snabb blick i spegeln visar hur hon känner sig. Grå ögon. En trötthet så stor att hon ser sjuk ut. Hyn är både glåmig och rödfläckig, håret i en fnöskig knut, så torrt att det knastrar. Hon sliter med att konsolidera alla riktlinjer, råd och åsikter. Att välja vägar med minst konsekvenser och högst möjliga säkerhet. Alla drar i henne, behöver något, vill något, frågar något, klagar på något, tycker något. Hennes två minuter inne på toaletten, i lugn och ro, är över. Hon går ut, med händerna fnasiga av handsprit. En av sköterskorna ser henne och kommer fram. En fråga bara. Bara en. Fast tårarna rullar, och sköterskan snörvlar bakom masken och Nia vänder sig ut och in. Hittar förtroendet i blicken, medkänslan i rösten. Igen.
När alla lider
När alla saknar och vill
Orden lämnar mig
Tomt, kalt.
En diplomat med röda kinder
Lägger pussel med andras meningar
Limmar ihop med vetenskapens frågetecken
Står mitt i korselden
Gång på gång
Försöker mätta allas hunger
På svar och tröst och rättighet
Så många meningar att bolla
Så få ord kvar,
Inuti.
De snubblar när de lämnar munnen
Särskilt mycket när klockan passerar två
Och då har inte ens hälften av
den här dagens tid
uppmärksamhet och
mättandet av behövande
gått förbi.
Och människor dör
Den grymmaste av dödar
Och människor är ensamma
När de lever
När de dör
Vi törstar.
Alla.
Det var en gång en kyss.
Nias grå ögon i spegeln. Örnnäsan blänker.
Irja Liljeholm
Geen opmerkingen:
Een reactie posten