Solen leker ljusspel på näsrygg och ögonlock.
Det är tidigt, men strålarna lovar redan guld. Alfonso sätter sig på sängkanten och sträcker på långa, stela leder. Han ser ’oförskämt bra ut för sin ålder’ brukar folk säga. Septuagenarian. Han tycker om det engelska ordet, det låter som en sällsynt ödla. Sjuttiosex år gammal är han nu. Fina skrattrynkor och frisk hy ramar in mörka ögon. Hans hår är gråstrimmat men kort och välskött.
Alfonso duschar och avslutar iskallt för att vakna ordentligt. Torkar av sig, tar på sig byxor och en nystruken skjorta. Solen börjar bli varm och även om man inte kan se strandpromenaden från hans lilla lägenhet känner man svalkan och den öppna vyn lova en ny start även den här dagen. Tunga stråk får inte fäste här.
Han dricker sin sedvanliga kopp svart kaffe. Ett glas färsk apelsinjuice, en skiva fullkornstoast. Riktigt smör. Hotellmarmelad i miniförpackning. Hallon måste det vara, hans favorit. Så ger han sig ut på dagens första promenad.
Havet är hans vän. Han älskar det ännu mer för att han själv kommer från den röda jorden, öknens damm och hemliga styrka. Havet är som en tjusig släkting på avstånd. De har inte vuxit upp tillsammans, men älskar varandra och matchar varandras temperament som hand i handske.
Tårna i solvarm sand och skummande vågor på ingång. Alltid tänker han på henne när han vandrar här. Lillasyster Fini. Mest av alla älskar han henne. Så mycket att hjärtat sväller och sjunger och gråter. Men Fini är rotad i den röda jorden. Hon väver sina dagar tillsammans med förfäder i den saga de vuxit upp i. Som förresten inte var så sagolik.
Öknens sång var rå och naken. Fini och Alfonso hade fått klara det mesta själva. Pappa drack och mamma jobbade dag och natt.
Här i staden vid havet börjar livet varje dag på nytt. Det finns en vattenskimrande sång varje gryning som kräver all uppmärksamhet. Livet här är färska citroner. Valnötter köpta på marknaden. Nybonade golv. Radiointervjuer och svalkande ingefära-cocktails.
En ljus, varm rytm har han hittat här, även fast han är en outsider. Men Fini lever inom honom under varje klunk morgonkaffe. Varje besök till marknaden. Varje tupplur i läsfåtöljen.
Ormen av tid närmar sig. Stjärnorna dansar och kärleken stiger och sjunker som tidvatten.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten