Den första gången jag kände dig röra dig i mig, ett fjäderlätt trummande, steg en bubbla inifrån av värme och kärlek. Den bredde ut sig, en hetta, för mycket, för varmt, sökte utlopp, steg mot huvudet där någonting krasades sönder.
När yrseln till slut lade sig var allting klart. Allt som hade varit välbekant terräng men också begränsningar, hade spruckit, rasat.
Jag steg som en örn inifrån värmevågen, upp, ut, såg plötsligt så klart det jag aldrig kunnat se förut.
En olivgård. För dig.
Elegant. Sprudlande av liv och entreprenörsglädje. De välformade flaskor jag sett i Le Marais, fyllda med gyllenbrun valnötsolja, såg jag nu framför mig fyllda med vår egen guldgröna olivolja. Ren, naturlig, utan de gifter som ofta användes för att underlätta det hårda arbetet att skörda och pressa.
Det fanns en plats för vår egen olja i den här världen. Och sammansmältningen av det jag sett och lärt i Paris skulle bli någonting som du en dag skulle ta över.
Som om jag aldrig gjort någonting annat i mitt liv än måla upp stora och djärva affärsplaner, ramlade nu en hel idékonstruktion in, lade sig själv till rätta som ett pussel och lämnade mig med det största lugn och en hisnande känsla i maggropen på en och samma gång.
Det skulle bli en svår väg visste jag. Just nu såg jag bara den första flaskan som packades in för att säljas i Paris.
Therianos Olivolja.
Jag såg bilder av dig som ledare av familjeföretaget. Örnen som redan sett allt ropade nu på det lilla i mig, den som kunde bryta ner allt i små, små steg.
Det första steg jag kunde ta för att komma närmare den vision jag hade fått, var att börja ordna med flytten hem.
Allt var klart.
Tydlighet och mod att sätta igång hade jag plötsligt i överflöd.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten