Du, älskade barn, sov i mors famn när jag åkte.
Jag flög över sandiga berg och gröna skuggsidor mot den värld mor hade viljat ge med mig genom mitt namn.
Det var inte svårt att välja resväg och hitta boende. Ett hotell, inte långt ifrån det hus i Sverige, i Värmland, där författarinnan hade vuxit upp och senare köpt tillbaka när hennes talang inte bara genererade ett Nobelpris utan också pengar i överflöd.
Jag funderade aldrig på var mor fick all information från när jag var yngre. Men det gör jag nu desto mer. En bergsby, i en tid när människor pratade med varandra i stället för med en dator eller en telefon. Hur visste hon allt hon hade berättat för mig? Fanns det ett helt kapitel före min tid som hon aldrig delat? Skulle hon ha gjort det om jag hade frågat?
Hela den långa resan bars jag av min uppgift, gåtan som träden hade gett mig.
Till slut nådde jag hotellet jag hade bokat för några dagar, mitt i storskogarnas djupa, mystiska mörker. Lugnet var vemodigt och konfronterande. Tystnaden kändes obekväm.
Jag åt en tung måltid i restaurangen, lika allvarsam som skogen som omgav mig, och somnade tidigt, redan förväntansfull inför nästa dag.
Selma…vad skulle du berätta för mig?
Geen opmerkingen:
Een reactie posten