Jag fick hjälp av en vänlig hotellreceptionist att hitta stället där en buss skulle hämta mig och andra turister som bokat en dag på Mårbacka. Guidad visning av Selma Lagerlöfs hus och trädgård.
Jag var besviken att det inte låg någon snö i den del av Sverige jag befann mig i, men jag var full av förväntan inför att ta reda på vad det var träden hade menat när de talade till mig i drömmen.
Det var glest i turistbussen. Ett äldre par, några studenter och jag. Jag undrade om jag skulle kunna känna släktskap med den som mor tyckte var viktig nog att inspirera namnvalet för hennes enda barn.
Bussen lämnade den lilla staden och körde genom böljande natur av ett helt annat temperament än hemma. Vi kom fram till gården och den entusiastiska guiden som skulle visa oss huset som lämnats precis i det skick som när författarinnan levde.
Smakfullt inredda rum fyllda av framför allt böcker, ett hem som inte var skrytigt men som tydligt tillhörde en välställd kvinna. Kanske hade hon varit en rebell men huset kändes så fullt av titlar, ambitioner, priser, förväntningar och bilder...uppfattningar om ett liv mer än bara liv. Jag kände mig långt borta från pulsen som styrt mig hit, till en populär och förhärligad författare, en dam av klass…
Jag förstod inte vad jag gjorde där eller varför jag fått namnet Selma. Jag var besviken. Dessutom trött efter en hel dags lyssnande till alla detaljer om en kvinna jag inte kunde upptäcka någonting gemensamt med. Oron växte över Olivgården hemma.
Från köket där vi fick se den ugn som författarinnan hade varit så stolt över, kom vi till slut in i sovrummet. En vackert snidad träsäng, sidenkuddar av utsökt material. En kakelugn. Böcker, även här, i överflöd.
Guiden hade redan börjat gå mot hallen när mina nervtrådar signalerade någonting. En vacker glasflaska på det lilla bordet intill sängen. Bredvid böcker, ett foto av Selmas älskade, en näsduk, en sirlig lampa och en radio.
En flaska. Innehållets färg gjorde allt inom mig lent och lugnt, som alltid.
Jag visste redan, men frågade ändå:
- Can I ask what that bottle is for?
Guiden tog några steg tillbaka in i sovrummet.
- Of course. You see, Selma travelled a lot in her life, and she spent quite some time in Jerusalem. She was always in pain because of her legs and during one stay in Jerusalem she was gifted a bottle of a high-quality olive oil from an ancient olive grove. She discovered that the oil actually helped. She applied it on her legs and her pain diminished. She could move more freely. She used to say it was her secret medicine! She would have it sent to Mårbacka every year.
Bjällror ringde någonstans. Jag visste inte om det var på riktigt eller I mitt huvud. Ett gapskratt steg ur strupen. Jag skrattade tills tårarna rann, och försökte sedan säga någonting vettigt till den förbryllade guiden.
- I am sorry. It's just that...this very story...that olive oil... is probably the reason I flew across Europe to be here today.
Guiden, den välansade mannen i trettioårsåldern log artigt och stegade vidare, fortfarande brydd och möjligen lite rädd. Kanske var jag väl tokig också.
Från den stunden visste jag hur vi kunde fortsätta att sälja vår underbara olja. Läkande grekisk olja av superb kvalité. Den licensen hade vi redan och nu skulle ingenting stoppa oss längre.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten