Ann-Charlotte: Dröm eller verklighet?

Dunk, dunk, det låter som järn som slås mot järn, jag följer sömndrucken ljudet. 
Där i dunklet upptäcker jag ett stall, stalldörren står öppen och jag hör det hammrande ljudet igen, det kommer innifrån stallet. Jag kliver in och mina barfota fötter kittlas av halmet som ligger på det hårt tillplattade jordgolvet.


Jag dras mot en vrå längre in i stallet. I ljuset av en glödlampa som hänger i taket ser jag ryggen av en robust byggd man med brunt läderförklade och läder kängor. Håret som är axellångt är mörkt och draget bakom öronen. 
Han höjer sin högra arm, i handen håller han en hammare, så låter han den falla, det dunkande ljudet hörs när hammaren träffar hästskon, järn mot järn.

Jag blir stående en stund, det är något magisk med denna man, fast jag inte kan se hans ansikte känns det som han har något bekant över sig. Luften omkring honom andas ödmjukhet och kraft.

Sen vänder jag mig om och börjar gå tillbaka samma väg som jag kom.
Till vänster om ingången dras jag mot ett av båsen. Där står ett sto med brun päls och svart man. Jag upplever hur dess stora svarta ögon tittar djupt in i mitt inre. Jag tar varsamt tag om dess mule och gnuggar min näsa emot den som i en kärleksgest. Vi ser varandra i ögonen och jag genomförs av en lycklig, trygg känsla. 

Kanske var det bara en dröm kanske var det verklighet? 
Jag känner mig glad inombords.