vrijdag 7 december 2012

Ann-Charlotte: Snö, Kärlek, Se upp i backen fyra hål i nacken! Å,Ä,Ö




Har du tänkt på hur ofta vi använder å,ä ö i det svenska språket?
Hur viktiga dessa bokstäver är i vårt ordförråd?
Man kanske nästan kan kalla dem essentiella och karakteristiska för det svenska språket?

Jag hade aldrig tänkt på detta förrän jag flyttade utomlands.

Det började med emailen som jag skrev till vänner och famillj. Tangentbordet såg annorlunda ut så emailen blev ju som dom blev..
Halla, hur mar du? Jag mar bra. Har ni firat kraftskiva annu? Jag har kopt kraftor, kottbullar ,sill och lax på IKEA. Lite frusterande men fullt läsbart och begripligt för den som läser..

Jag minns när jag var på besök i Sverige en jul och skrev adressen på en av de sista julkorten i min julkortshög. Julhälsningen var adresserad till min vän och sedemera medlem i skrivkringlan Cecilia Götherström, fast jag skrev Gotherstrom utan att blinka. Tydligen hade jag blivit så van vid att inte använda å,ä, ö att jag faktisk inte förrän i den stunden blev varse vad hennes riktiga namn var...  

Snö har fått en alldeles egen plats i mitt och barnens hjärta, det har blivit något ursvenskt sedan min flytt till Holland.För några år sedan fanns det knappt vinterkläder i affärerna här eller så hade de bara köpt in ett begränsat antal eftersom det var väldigt osannolikt att snön skulle falla här. Ifall den mot alla odds infann sig lekte barnen i snön i gympaskor eller regnstövlar utan täckbyxor och varma vantar. De senaste åren verkar dock klimatet ha förändrats. Inatt hade det faktiskt snöat så mycket att barnen kunde åka kälke till skolan. Äntligen utropade dom “nu har vi också snö precis som kusinerna i Sverige”! Dom var sååå glada att dom äntligen fick nytta för täckbyxor, mössa, vantar och snöskor. På skolgården förundrades jag av att de flesta andra barnen faktiskt också var klädda för vintervädret. Holländarna har lärt sig! 

Kärleken till att skapa med ord, att skriva, växte sig starkt i mig redan i unga år. Jag kan fortfarande minnas hur lycklig jag var när jag fick min första skrivmaskin i födelsedagspresent. Jag skrev mina berättelser på tunt skrivmaskinspapper med röda bokstäver och varje gång valsen nådde papprets högermarginal hördes ett entonigt pling. 

Skrivmaskiner är nu nästan medeltidshistoria..Teknikens utveckling har med åren lett till datorernas framfart. Tyvärr är mina tekniska talanger begränsade och det kan ibland ställa till med problem. Som den där gången när jag skulle skriva en artikel på svenska och inspiartionen fullständigt flödade det enda kruxet var att jag inte kunde komma underfund med hur jag kunde ändra inställningarna på våran dator så att jag kunde använda å,ä, ö. Efter en par försök beslöt jag att lösa det i efterhand. Artikeln blev ganska lång. Min geniala lösning var att kopiera och klippa in å,ä,ö i texten efteråt, det kunde väl inte vara så svårt, eller?. Det var bara det att det tog mig ungefär en timmes extra jobb, snacka om att få svart på vitt hur ofta dessa tre små bokstäver används i det svenska språket!! 

När jag sitter här och skriver på mitt svenska tangentbord som jag fått i present av min kära man och ser snön falla utanför fönstret måste jag skratta för plötsligt bubblar ett typiskt svensk uttryck upp i mitt huvud;
Se upp i backen, fyra hål i nacken!

Geen opmerkingen:

Een reactie posten