Irja: Planer

Med en djup suck sätter hon sig vid datorn. Hon måste skriva sitt CV. Och läsa annonser, söka jobb. Sälja sig. Vara ambitiös. Hon har rest i flera år, vistats på fyra kontinenter de senaste åren, varit hemma mellan varven. Tagit jobb på vägen, eller mellan resorna, vikariat. Allt hon gjort är att skriva in sig hos byråer och de har hittat kortare tjänster åt henne. Som hon utfört väl, men inte engagerat. Så snart hon börjat var hon egentligen på väg därifrån. När hon kom hem från den senaste resan, för ett par månader sedan, var hon mest trött. Tröttheten kom inifrån, den var en form av uttråkan vilket är absurt när man har så mycket frihet. Hon kunde inte ignorera tröttheten, det skulle strida mot de år hon bär inom sig som skatter, år fyllda av kontemplation och äventyr. Sådant kan man inte ägna sig åt på rutin. Hon bestämde sig därför att skaffa ett jobb hon skulle stanna hos längre än kort, och kanske skulle hon börja studera. Hon började göra upp planer. Det är bara det, att det varken är roligt eller inspirerande att utföra dessa planer. Och det är svårt att hitta ett arbete som hon faktiskt vill söka. Efter att ha läst tvåhundrafemtio annonser börjar hon skönja ett mönster. Börjar hon förstå, att en del av jobbsökarprocessen är att lära sig en jargong. För inte är det möjligt, att alla människor som arbetar är flexibla, duktiga på att analysera, fullständigt saknar nio till fem mentalitet, är kommunikativa under, klarar av att fatta beslut samtidigt som de är lagspelare och dessutom kan hantera mycket information med bibehåll av öga för detaljer. Det är rätt skrattretande så länge hon inte är desperat. Men det är det där med pengar. Med hyra. Och med att lära sig någonting nytt. För mitt i planerna finns drömmar. Inte så mycket om en karriär med strålglans, men om ett vackert liv. Ett hem, eget hem, med saker hon unnat sig, valt ut med omsorg. En man, var finns han? Någon att dela livet med, någon att höra samman med. Så småningom kanske till och med barn, men det vet hon inte än. Vet inte om hon kan, om hon vill, om hon vågar. Och där, mitt inne i tvivlet, finns visshet. Hon ska inte vara rädd, hon ska vara bestämd. Hon ska göra upp en plan. En sannplan med det hon önskar sig. Skicka ut sin vilja i universum, våga svara på sitt begär efter innerlighet, inte fly, stanna kvar, vara. Hitta sitt nu i resan. 

Irja Liljeholm