Cecilia: 12-12

“Det strålar en stjärna, förunderligt blid,

i öster på himlen hon står.
Hon lyst över världenes oro och strid

i nära två tusende år .

När dagen blir mörk och när snön faller vit,

då skrider hon närmre, då kommer hon hit

och då vet man, att snart är det jul.”

Min absoluta favoritsång att sjunga i skol- kören, i Lucia tåget, så långt tillbaka jag kan minnas.

Och idag, första dagen för ”den nya jorden” enligt så många urtraditioner och kalendrar, dagen före Lucia 2012, är det denna sång som sjungs i mitt hjärta.

Stjärnan som just i detta  skrivande ögoblick står lite mer i öster är våran egen sol.

Om man får tro Inca indianerna, Maya folket, de gamla Egypterna, de hinduistiska Vedorna och Yuga kalendern så är det  en ny sol”  som kommer att skina.

Och vare sig man tror de eller inte spelar egentligen ingen roll.

Det enda som spelar någon roll är om man själv låter en ny sol skina varje morgon man vaknar, en ny sol där man själv väljer vad för sorts människa man vill vara idag. Varje dag på nytt.

Varje morgon är solen ny, du är ny, världen är ny, allt är nytt.

Cecilia Götherström