Ann-Charlotte: Trots att du inte är

Du sträcker ut din hand och trots att du inte finns mer kan jag känna din beröring.
Du skrattar och trots att jag inte kan höra dina toner vet jag att det är ett rent och 
lyckligt skratt.
Du blinkar, sänder en känsla av innerlig närhet, sen är det över -
utan förvarning strömmar regnet ned i strida strömmar, eller är det hagel som 
smattrar mot fönstret?
Förbindelsen är bruten - när ses vi igen nästa gång?