Vår vän är i flyttartagen. Det kånkas kartonger, målas väggar, bärs på möbler, vaser, påsar och pilatesbollar. Jag och käraste pojkvän kan inte hjälpa till så mycket, det mesta görs på dagarna då vi jobbar. Så vi lagar mat och kör hemleverans, till vännens stora förtjusning. Idag rykande het pastagratäng och grillad zucchini, i morgon en krämig, glänsande risotto med grillad svamp och färsk gräslök.
Att laga mat åt någon som behöver det är att omsätta kärlek i handling på det mest konkreta sätt jag vet. Att med någon i åtanke hacka, skiva, bryna, koka, gratinera, grilla och samtidigt önska någon väl - är för mig livets mening i ett nötskal. Eller en pastagratäng.
När jag radar upp vackra minnen som smultron på ett sommarstrå, är ett av dem hur min mamma ofta oväntat ringde på dörren när jag nyss hade flyttat hemifrån. Jag var så lycklig med min lilla etta, arton år gammal och ett eget hem! Pengar var det snålt med, det blev mycket spagetti och fil. Men så var det de där dagarna då mamma kom på besök. Med en skrynklig papperspåse fylld med otänkbar lyx. Kaffe! Müsli. Färskt bröd. Smör, knäckebröd, mjöl, socker, sallad, tomater, gurka. Ost! En fest, varje gång.
De är sådana här glänsande, fullmogna smultronminnen jag fingrar på och tänker tillbaka till de här decemberdagarna. Viktig visdom och djupa hemligheter förpackade i de enklaste handlingar. Än idag sväller mitt hjärta när jag tänker på de där sandfärgade, välfyllda papperspåsarna.
Kärlek.
Det värmer mitt hjärta
BeantwoordenVerwijderen