Irja: Dagen då världen vände

 2 (7)

Deras mor lagade chili till dem, långkokade grytkött i chili, kanel och choklad. Hon mörade det tills det smälte och bildade moln av aromatisk lätthet mot tungan. Moln som stod i kontrast till den bittra mjällheten hos bönorna och den syrliga segheten hos tomaterna, och som harmoniserade med sötman och kraften hos de krossade avokadorna, kryddade med vitlök, lime, salt och peppar. Hon lagade maten med kärlek som främsta ingrediens, kärlek till dem, till kokkonsten, till kreativiteten och till njutningen. För att vara ärlig, så brände hon vid grytan fler gånger än den lyckades och blev den dröm den kunde vara. Deras mor kunde nämligen aldrig göra bara en sak åt gången. Hon talade i telefon, lyssnade på musik, byggde legoslott, såg på barnprogram och körde en maskin tvätt, skickade iväg ett mail och diskade, alltmedan grytan puttrade och borde röras om i. Och egentligen handlade det mer om att sitta ner till bords tillsammans. Måltider där de fick tid att sitta och prata om vad som än föll sig naturligt just då. Och så fanns måltiderna, då de tävlade i vem som åt upp först eller i vem som växte mest. Och de där de vägrade äta och skrikande lämnade bordet, stampade ut ilskan i hallen och kom tillbaka som om ingenting hänt. Middagen blev tidigt dagens höjdpunkt, den plats där dagen samlar ihop alla upplevelser till ett flöde av skeenden att tala om eller förtiga, en plats där man kan vila för det som kommer därefter, kvällsrutinerna, är tydligt och omöjligt att ifrågasätta.

Irja Liljeholm