Varför följer
vi inte våra drömmar?
Vad håller oss
tillbaka?
Varför låter
man saker som egentligen är alltför små och triviala ta över?
Varför är vi
så bra på att kritisera, att tala om för andra och oss själva vad de och vi
inte är bra på, vad som kan förbättras och ”måste jobbas på” , istället för att
se våra talanger, våra passioner, vårat skapande och ge just det uttryck i livet?
Hur svårt är
det egentligen att möta varje dag med ett leende, och helt enkelt vara en rockstjärna, en astronaut, en
trädkramare, världens bästa hacker,Jultomten, Moder Teresa eller Kungen av halfpipen så fort vi vaknar?
Innan du ger
svar på den frågan med ett ”ja, men....” , så ställ dig sjäv först frågan ;
” har du verkligen, med hela din kropp, själ och ditt varande, till ett hundra procent och utan ett uns av tvekan försökt,
verkligen försökt?”
Inte jag i
alla fall.
Ännu.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten