Var är rösten
som vänder tidvattnets ström
den som förändrar drömmarnas tonart
lyfter sorgtäcket på insidan
Var är solljuset
bara minnet av det lever för det inre ögat
Nästan ingenstans fria vidder
bara små små utrymmen
som redan är uppfyllda, slitna, inrutade
så mycket längtan
efter riktig förnyelse
helt nya smaker
väggar som rasar
och blottar enorma bergstoppar
strålande sol
en ljuslila himmel
knallröda träd
toner jag känner så väl
äntligen spelade och hörda
vibrerande i blad och vatten
och den här kroppen jag släpar runt på
att få andas fritt, flyta, flyga
Så mycket längtan
Håll mitt hjärta i din hand i natt
Hjälp mig andas
Tvätta mina ögon
så att jag kan se
ljus.
Camilla Onell
Geen opmerkingen:
Een reactie posten