Eleverna frågar
om jag också tror att världen kommer att gå under på fredag. De rabblar
oändliga fakta som de har läst om det här. Den ena animerade
youtube-filmen efter den andra visar kometer som spränger vår vackra planet,
vatten som stiger och dränker allt liv, jordskorpan som öppnar sig som ett
lejongap och slukar oss alla. “Vad tror du själv, Ilyasse?”, frågar jag en av killarna.
“Typ…ingenting.” Svarar Ilyasse. Fast jag fortfarande kan se bilderna från alla
filmer bränna hans näthinnor.
“Nej, jag tror inte att världen går under på fredag. Men jag tror att vi går igenom stora
förändringar, det tror jag. Det kan hända att vi kommer att känna av de
förändringarna ännu mer än vi redan har gjort, i form av system som slutar
fungera, el som faller ut, väderkatastrofer, valutor som kraschar. Men vad som är viktigare för
mig, är det här…om det nu är så att vi står inför stora förändringar…hur skulle
du själv vilja att de förändringarna
ser ut? Om du fick vara med och önska det du helst skulle vilja förändra här på
jorden, vad skulle det vara?”
Vi leder varandra
in i ett samtal där vi rör vid det vi älskar, det som gör oss glada och tacksamma.
Ett samtal där vi själva är del av det som händer. Inte uppskrämda offer som
tittar på någon annans animerade mardröm.
”Ta hand om din
trädgård”, sa Voltaire. Det betyder för mig: Ta hand om ditt hjärta. Ta hand om
dit skapande. Den plats där du får dela glädjefyllt, ödmjukt, heligt skapande
tillsammans med Gud. När ditt hjärta och skölj det varsamt med tårar när det
behövs. Plantera skönhet och hopp. Gläd dig åt frön som blir spröda strån och
sedan glänsande frukter.
I samtal med
dessa tonåringar som jag delar de flesta av mina dagar med, finns inte plats
för Voltaire. Det blir mer en version av ”Ett skepp kommer lastat”. Vi leker
med tankar, önskningar och drömmar. Vi skapar, för en del av den förändring som
klär sig i stora härliga och förskräckliga vågor, sker just
här.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten