4 (7)
Gitarrerna skickar upp sina riff till
Gitarrgudarnas himmel. De unga bröderna skakar sina manar i takt till fingrarnas
klättringar på smäckra halsar i trä. De gungar höfter och vrider knän och
knuffar fötterna framåt bakåt åt sidan ut. De lever i musiken och musiken lever
genom dem. När de slutar är ögonen blanka och vissheten vibrerar i själarna som
alltid närt drömmar. Det här. Det finns inget bättre än det här. Näst bästa är
att de gör det tillsammans, att de delar en Gudom och är bröder inte bara av
blod och uppfostran utan även inuti musiken. De vet båda vad som gäller.
I publiken finns talangscouter. Feta plånböcker
och öga för det som går hem och kan späcka kassan ytterligare. Bröderna sprutar
adrenalin och spänning efter giget och sätter i sig det nödvändiga vid baren,
efteråt. De väntar på att någon av dem kanske blir uppraggad av en späckad
plånbok. Om de har tur kan det kanske gälla dem båda. Den äldre är tekniskt
skickligare än den yngre. Den yngre är mer karismatisk än den äldre. Båda
längtar efter oberoende, efter utrymme. Efter en försörjning som är stadgad
bara till pengaflöde men inte till vardagslunk.
De bor fortfarande hemma hos föräldrarna. Hos
fadern som ser sina söner förverkliga drömmar och väl är stolt över det. Hos
modern som blir gråtmild varje gång hon ser dem lyckas med någonting mer än att
föra en sked till munnen på egen hand. Med systern som inte kan vänta tills hon
får följa i deras fotspår, följa med på klubbarna. De bor fortfarande hemma hos
föräldrarna och är desperata efter att hitta något eget. De befinner sig i
längtan.
Irja Liljeholm
Geen opmerkingen:
Een reactie posten