Cecilia : Grannen

En sommardag för några år sedan stod det ett piano på trottoaren.

Bredvid stod våran granne med ett leende:

”Det är inte mitt, en kompis till mig har flyttat till Amsterdam och pianot får inte plats i hans lilla lägenhet  så det får bo här ett tag.”

Under det taget har vi ibland hört hur han trevat börjat lära sig att spela på det vita pianot, hur det under tidens gång förvandlats från trevande tag till riktiga melodier.

Hur det till och med varit musik kvällar på andra sidan väggen med gitarr, piano och sång – och en och annan tjejröst som sjöng lite väl högt och falskt fast med  kännbar glädje.

Så idag, en iskall vinterdag , stängde jag av musiken på Ipoden här i mitt lilla kontorsutrymme och tog mig ut i köket för att värma upp händerna med en kopp te.

Tyst var det.

Och då;

 där kom en melodi så otroligt vacker , stilla och samtidigt strålande genom väggen.

Jag lade mitt öra mot den iskalla betongväggen som skiljer våra så typiskt holländska ”stadshus”, glömde bort mina kyliga händer och fötter och bara stod och njöt och log för mig själv.

Glad, lycklig, nöjd, tacksam, varm i hjärtat.

Tack Nick!

Cecilia Götherström