Tiden vadar i
reflektionens ådra
på samma plast som
tiden en gång stod
stilla i vinden, det var
sägnernaskärra
som ekorrungar
glädje gav, under tusen-
tals tidevarv, där
älgkalven och lus satt
tillsammans på bron, i
tidsfårans grönska
de dinglade med
benen och kastade flat-
stenar å kottar,
uti gränsforsens
vilda fantasi, gungar
ensam skyltdocka
i åldrad stadspark
var näktergalen sin kos
flugit mot mörka
skeenden, ty på
papper bearbetas de
som kära vänner
som kommit på lång-
väga besök, de uppsök-
er, balanserar
på den medvetna
gränsen till, julsagansvärld
där spåren i snön
visar vägen till,
verklighetens dockskåp, var
det snart är bal
Geen opmerkingen:
Een reactie posten