Valter har rök i näsan och det svider i halsen. Han knastrar eldflagor, fragment av ett svartkantat papper, han snurrar inuti dem, de upplöses när ett skarpt ljus får ögonen att klia. Rutiga kalasbyxor med fötter som vispar luft, de når inte ner till golvet. En brun manchesterklänning med hängslen som är lite för slappt ställda över en grön polotröja. Lockar runt ett näpet ansikte. Kaja. Valters kropp är mjuk och vig, britsen han ligger på är hård och galonklädseln knirrar när han rör sig. ”Du svimmade” konstaterar Kaja och ser nöjd ut. ”Det blev alldeles vimsigt i klassen! Jag fick följa med dig hit, fröken bar dig. Kommer du med?” Kaja räcker fram handen och han tar emot den. Hennes är helt utan rött fnas, men hon har i alla fall taggiga naglar som hon brukar bita på ibland. Deras jackor och mössor och skolväskor ligger orediga på golvet, de klär på sig. Kaja håller ett finger för munnen och glittrar okynne. De smyger ut från skolans sjukstuga, ut på gården. Valter följer Kajas rörelsemönster, de trycker ryggarna mot muren och tippar, glider, längsmed den tills de når valvportalen mot gatan utanför. Där tar de fart och springer genom nysnön med armarna utsträckta i frihet. Kaja tvärnitar vid Karamellkronans ljuvliga skyltning och håller upp ett mynt. De handlar mörkt bröstsocker på snöre av de gamla damerna i butiken, de skrattar sig halkande upp genom Tegnérlunden. Träden knotar och snön faller, luften är grå, marken vit. De ligger jämte varandra i en pudrig nysnödriva, bara de två, smaken av socker i munnen, hala blankslipade sockerkristaller smeker deras tungor, Valter är ett väsen av lycksalighet. Att vara här med Kaja är mer än en spännande lek, en rymning, ett äventyr. Det finns en frid där också. I en värld där allt och alla pockar och tränger på, fyller honom med bångstyriga ljud och färg och dofter, i en värld av för mycket av allt så är Kaja essensen av självklarhet. Han behöver inte vara någon annan eller någon annanstans än tillsammans med just henne.
Irja Liljeholm
Geen opmerkingen:
Een reactie posten