woensdag 9 december 2020

Irja: Labyrint, del 9


Kvinnan ligger utsträckt på en vinröd sammetsmatta. Hon försöker djupandas, eller sova, tränger någonting som släcker ner katastrofberedskapen för en stund. Tankarna vägrar stilla sig. Kullerbyttan i ländryggen sitter där den sitter. Telefonen har varit tyst ett tag. Alla testresultat är inne för dagen, och åt schemaläggningen kan hon inte göra mer än hon gjort. Kroppen vill inte vila. Den vill springa, fort. Men det är omöjligt, för snart har hon ett krismöte att tygla. Hon bläddrar fram spotify. Väljer musik från ungdomen, det är den som masserar bäst, som oftast kan slipa ner alla lager och blottlägga kärnan. Hon vaggar till de bekanta tonerna, sjunger med i texten för allt hon är värd. Stjärnbeströdda nätter flockas runt henne jämte soldränkta gräsmattor i folkparken, i bakgrunden lägereldar och midsommarstänger. Delade sanningar, ömsesidig empati, tårar av igenkännande, stormande skratt och ett rus med armarna om varandra. Ländryggens kullerbytta landar. Det är i livsglädjen och nyfikenheten hon bottnar. Valter sticker fram huvudet, enkla svarta hörlurar ramar in det. Han fipplar med sin freestyle och skjuter in en ny kassett. The Cure, boys don´t cry, i hans steg schwung och staden är hans. Det finns ingenting som kan fladdra och dra, bryta sig igenom denna magi, ingenting kan få honom att tappa fotfästet. Musiken är hans rustning, inuti den målar han staden och människorna istället för att staden målar in honom. Dessutom är han cool. De svarta stuprörsjeansen smiter åt om hans långa ben, hans doc Martins bonar fler konsertgolv än han kan räkna, med fingerlösa vantar är problemet med hudfnas löst, hans fingertoppar absorberar träd och snö och vind. Han hänger med polarna i skolans rökruta, de delar blandband som de ägnar kvällarna åt att mixa. 

På brandtrappan i skolgårdens hörn sitter en kaja och pickar. Alldeles ensam, i luggade fjädrar. Han vänder ryggen till och vrider upp volymen. För ett ögonblick där vidrördes han av hennes pastell, förnam han hennes värme.                                                                     Han vände ryggen till. Det svartnar. 


Irja Liljeholm

Geen opmerkingen:

Een reactie posten