Med rädslan tätnar dimman,
så kompakt att de inte ens kan se Lilous sko,
i kylan ryker deras andetag,
långt bort hörs ljudet utav en brandbil,
de kryper under avspärrningsband och passerar andra hinder
för att inte bli sedda av katterna.
Det här kvarteret tillhör Karls katter,
han har vigt sitt liv åt att fly ifrån människosläktets dimridå
i hans ådror pumpar ekorrblod, han är en jägare som skövlar och river hinder,
en jägare som gör sig av med släktets kliande kappa och deras hårt åtsnörda skor,
han slänger till och med sin gamla radiostyrda leksaksbil,
hans katter följer noga varje upprört andetag.
Fjällräven och barnet är plågsamt medvetna om varje andetag,
nu när de har omringats av katterna-
verkar det jäktande levernet lika fjärran som de larmande bilarna,
det är som om verkligheten göms i dimman,
som om människoskorna
forsätter att trampa över alla stadens hinder.
Lilou är blott ett barn som nyfiket undersöker varje påhittat hinder,
hon bryr sig inte om att pulsen ökar eller att det ekar i huvudet med varje andetag,
tänker på hur ekorrungarnas tassar inte passar i högtravande skor,
och hur fjällräven skulle kräkas om den åt av kattmaten,
hon har redan gått igenom dimman,
och ritat isiga meningar på jägar-Karls bil.
I mellantiden kör människosläktet runt i energisnåla bilar,
medans sägnernaskärra verkar ha fastnat i de leriga hjulspårens hinderbana,
vissa dagar är dimmiga,
andra kippar efter friska andetag,
vissa släkten skyr svarta katter
medans andra läser lyckan i en hästsko.
I sagans värld tappar askungen skon,
i vardagsrummet smaskar barnasläktet sega bilar,
på soffan ligger en dåsig katt,
till kvällssagan kan inte prinsen komma, för han har fått förhinder,
jägar-Karl flämtar med snabba andetag,
med eftertankens hjälp, ger rädslan vika för dimman.
Bakom människosläktets dimridå styr Karls katter den radiostyrda leksaksbilen,
de missar det uppenbara hindret och frontalkrockar med Lilous sko,
skon tar sig för knät och glömmer nästan bort att ta ett andetag.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten