Tvåhundrafemtiotusenkronor.
Jag har precis köpt ett litet hus utanför Pauträsk för tvåhundrafemtiotusen kronor.
Jag kan skriva på kontraktet i övermorgon. Britta har fixat. Maj-Gulls barn vill inte behålla stugan och tydligen har Britta sagt någonting som har fått familjen att gå med på att sälja.
Vet inte riktigt hur jag ska berätta det här för min man. Men jag bara vet att det här stämmer, att det måste vara just såhär. Sparpengarna har jag själv. Jag bestämmer mig för att vänta tills jag är hemma med att berätta, behöver tid att smälta.
En plats mitt i storskogen, en vänlig skog med ugglor och en tjärn. Jag har en egen plats på jorden. Varför känns det så, jag har ju ett hem i Stockholm?
Somnar och drömmer om julänglarna. Jag har nästan allt för att för att göra mina egna änglar. Vitt bomullsgarn, flera rullar. Träringar och kulor. Saknar bara guldtråden. Det ringer på dörren och jag öppnar. Farfar och Britta. Farfar ser yngre ut, som jag har sett honom på kort på sextiotalet. Både farfar och Britta har en rulle guldtråd i handen. De ger tråden till mig.
Lillmyran,
De viktigaste saker jag lärt mig i livet, har jag lärt mig av naturen och av mina barn.
Jag minns när vi hade en stor björk på tomten. Den behövde så mycket vatten, gräset runt omkring den var alltid gult och torrt. Den var så fin.
Ett år började den gulna mitt i sommaren. Vad vi än gjorde ville den inte hämta sig och året därpå dog den. Vi fick hugga ner den. Det såg så kalt och konstigt ut. Som om huset frös utan sin björk.
Jag högg upp all ved och använde för kaminen och för eldstaden på baksidan. En dag när jag skulle rengöra eldstaden såg jag hur det spirade någonting grönt ur askan. Jag kunde inte se vad det var, men jag planterade det där vår björk hade stått, det kändes inte mer än rätt.
Tro det eller ej My, det kom en ny björk ur askan. Först bara en skör liten grodd. Sedan en kvist som tog sig och växte till ett ungträd. Vi bor ju inte kvar där längre, men jag går förbi ibland för att titta på björken som står där nu. Frisk och stark.
Det gror nytt liv ur det som försvinner. Det har jag lärt mig. Det är sorgligt när döden kommer. Sedan spirar livet igen. Kom ihåg det, My.
Kram,
Farfar
Geen opmerkingen:
Een reactie posten