zondag 13 december 2020

Irja: Labyrint, del 13


Valter står gjuten i en mörkrets kapsel i skolans aula, bredvid ljudteknikerns bås. Ihopsjunken över kontrollbordet stönar en ung man med så kallat skämtlynne, ett sårigt sådant av sorten som retas och garvar och rår. Den unga mannen håller händerna för näsan, det sipprar blod mellan hans fingrar. På salens golv ett häpet mummel, följt av uppsluppna skratt, aningen nervösa i sin tonart. Valter i en kapsel som suddar ut alla skuggor. Han snurrar fram över gatstenar täckta av svart is. Han glider med nöd och näppe förbi brunnar som berövats sina lock, ur dessa kratrar stiger dimfigurer upp, spöklika figurer med maskerade munnar och näsor, de väser bakom maskerna, svaga andetag av tilltäppthet och utmattning, vaggande på stället. Han halkar sicksackande mellan brunnarna, hyperventilerar, ett tryck över bröstet. Det sticker i ögonen när ljusrören tänds i aulans tak. Han vacklar vid kanten av en brunn. I dess botten en kvinna i ett sammetsrött rum proppfullt med granris och tända girlanger, hon ser rakt på honom, hon rullar spelkulor i sin hand och svär. Hon gestikulerar åt honom att vakna, att springa därifrån. Vart som helst men inte här! En siren någonstans långt borta, på väg mot ännu längre bort, den sliter i nattens kappa. Valter i en mörk kapsel, vibrerande av självförakt och skräck. Det ger honom akut migrän. Ljudkillen håller fram sina blodiga händer mot honom. Valter kniper med migränfläckade ögon. Hans hud saknar betäckning, den är avskalad på allt utom sina receptorer. Date i tre syntetiskt pregnanta varianter krockar med rakvatten i cederträ och citrus. Läskflaskor med hembränt innehåll pyser. Tobak i 10- pack prasslar och smular. Uppsluppet mumlande, nervöst trampande, pipet från förstärkaren, i botten rasslandet av klor och smällandet av galler, ändå: en smak av socker på tungan. Kvinnan skakar de gyllene labyrintkulorna, ropar till honom att öppna ögonen. ”Ser du!!” Hon viftar, hennes läppar rör sig, en fördröjning innan orden når fram. ”Hon klarade det alldeles själv!”  Orden studsar mot honom som en paintball- attack, de spricker ut i regnbågens alla färger och krossar kapseln. Valter lossnar och springer mot utgången, efter Kaja. 


Irja Liljeholm

Geen opmerkingen:

Een reactie posten