zondag 20 december 2020

Camilla: Farfars julänglar, del 20


 

Jag vet att alla breven och änglarna leder till vår plats vid älven, där vi alltid satt. Det finns något annat jag måste göra innan jag kan gå dit.

 

Jag låter bilen stå och går till en plats som länge var mörk, som rev i hjärtat och kroppen. Minnena är blekta som frisk ärrvävnad men det här en resa där allt måste få plats. Alla vackra minnen och även de som lärde mig om mig själv och om världen. De personer som brände mig och andra med elden av sin egen vilsenhet. De som kastade allt de kom åt i avgrunden för att inte ramla ner i den själv.

 

Jag går ner till platsen längre ner vid älven där jag tillbringade en natt själv i mörker. Nattens mörker och mitt eget. Någon försökte stjäla en del av mig. Använda min kropp, använda mig för sin egen törst och hunger. Jag vägrade. Lämnades ensam i skogen som straff. Jag var liten. Rädd för att hulken skulle komma.

 

I såret finns skatten. Så länge var skammen osynlig fast ändå tung. Det är ofattbart, men på något vis har samma närvaro som jag kände vid berget hjälpt mig i alla år. Hjälpt mig att sjunka ända ner i skammens avskyvärda kärna. Att inte vilja finnas. Att inte vilja känna sin egen kropp. Att låta andra bestämma ens värde. Men i det värsta, dyigaste mörkret ligger den sten som bara är min. Som ingen annan har fått med sig på hela planeten. Jag plockade upp den inne i mörkret och den började glöda. Lysa. Stråla. 

 

Jag har min alldeles egen sång och ingen kan någonsin komma åt den eller ta den ifrån mig. Ingen.

 

Det som lyser innerst inne har alltid varit helt, friskt och oskadat.

 

Jag hoppas och ber att alla vilsna själar får komma hem till samma ljus. Att ingen någonsin försöker stjäla någon annans ljus. Det har ju faktiskt blivit mitt liv att vara en kraft för den önskan, den bönen. 

 

Det hade kunnat vara vilken plats som helst. Det här lilla samhället var en plats där jag och många andra fick gå igenom det som formar en själ, ett liv, en människa. 

 

 Mamma Jords hjärta slog alldeles tydligt här. Hon höll mig genom allt. Det är färdigt nu. 

 

Det är färdigt nu.



Geen opmerkingen:

Een reactie posten