woensdag 2 december 2020

Camilla: Farfars julänglar, del 2




Nästa paket. Ett annat tapetpapper med blekgröna hjärtan som liknar blad. Ännu en mjuk, ihopknuten ängel. Ett brev.

 

 

Vet du vad Esperanza betyder, lillmyran? 

 

Vägarna som går genom ett land är som blodådror. Varje kärleksfull avsikt sprider sig som ljus genom ett fint nätverk av ådror.

 

Känner du dig plötsligt vidrörd, upplyft, upplyst inifrån av oförklarligt hopp? Då är det precis just det som skett. Någon tänker på dig, önskar dig väl, sjunger om dig, ber för dig. Esperanza. Det behövs så lite för att sprida hopp.

 

Känner du till det Himmelska Trädet? En klok gammal kvinna berättade för mig om himlens träd. Det är tunt och ser vekt ut. Vissa kallar det för skräpträd, ogrästräd. Det är inte ståtligt som eken eller finurligt som björken. Men det himmelska trädet har mystiska gåvor. Det kan känna hårstråstunna öppningar i vilket material som helst. Som en viskning bara, ett löfte om den öppning som ingen kan se. Med fina små grenar tar hon sig igenom järn, betong eller asfalt. Växer igenom gamla rostiga bilar eller bortglömda vägar. Sträcker sig och sprider sitt lövverk. Esperanza. Hoppet tar sig igenom de minsta små sprickor i den pansar som håller oss fången. 

 

Det är ingen stormålande, bullrig revolution. Det är ett tålamodigt, obevekligt sökande och inkännande. 

 

Hopp.

 

Växer igenom det som håller dig liten och frusen, rakt igenom vassa kanter och tyngder som inte är dina. 

 

Det bor ett väsen i varje träd, så också i hoppets träd. Hon visar vägen. Se dig omkring för att hitta de som kommer för att ge dig hopp. Ge det sedan vidare. Väx vidare, rakt genom det som skaver och gör ont. 


Det finns alltid en öppning.






Geen opmerkingen:

Een reactie posten