Pojkarnas entusiasm smittar av sig. Harm skuttar fram, får till en halvtaskig hjulning, slår handen för munnen, utbrister i ett indian rop. Jag blir liggande ett tag i sanden, njuter av leken.
Så infinner sig hungern, slår ner som en hök, utan förvarning. Jag proppar i mig en snickers, hinner inte riktigt känna smaken av jordnötterna som blandas med lätt smält choklad, vet av erfarenhet att det är gott. Sliter glupsk av pappret på Harms snickers också, har fått i mig halva när Harm kommer på mig. Tittar lite skamset, undrar vad det tog åt mig. Pojkarna står lite vid sidan om. Jag känner mig otroligt dum, räcker över det som är kvar av godbiten till de 3 musketörerna, torkar min chokladmun med handryggen.
Abraham sträcker ut sin lilla pojkarm mot mig, drar upp mig i stående. Lutar sitt huvud mot min buk och börjar sjunga.
Vi sjunger allihopa i kör, i kanon, melodierna blandas på våra alldeles egna språk.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten