Mermelinda hämtar konjaken ur
vitrinskåpet. Köksvärmen och den
brännande klunken gör dem båda rosiga. Elins väggklocka knakar fram sina
tick-tack.
”Pappa gick igenom isen. Han drunknade och jag
såg det hända.” Simon sätter ner glaset.
”Han var en olycklig människa. Ihålig, tom.”
Simons röst stockas och han måste minnas allt han försökt glömma. Den här enda
gången måste han försöka få med allt.
”Det var en krigszon du föddes in i.”
Mermelinda sätter händerna över ögon och
panna, havet går vilt inom henne.
”Vem…varför?”
Simon drar efter andan och börjar om.
”Du och jag föddes båda i ett litet hus på
andra sidan Lumlaskogen. Mamma hette Linn, pappa Martin. Mamma var snäll men
inte frisk. Hon orkade inte med livet riktigt. Pappa var en skugga som kom och
gick.
Så föddes du och du var du det finaste jag
sett. Du strålade som en stjärna. Grälen och slagen blev värre, jag gömde oss
båda och tog sedan hand om mamma när pappa försvann igen. Ibland rasade han in
med vänner som drack för mycket, då tog jag med dig till den gamla eken vid
bergsfoten. Där satt vi ofta flera timmar i sträck, lekte med stenar och pinnar
och åt smörgåsar som jag tagit med. Du pekade och pratade. Somnade för det
mesta till slut innan jag bar hem dig.
En natt mitt i vintern var det värre än
någonsin. Jag hade hämtat dig och gömde oss båda under köksbordet. När skriken
till slut tystnade vågade jag nästan inte titta. Jag trodde mamma var död först.
Sönderslagen var hon. Jag tog med dig och sprang ända bort till granngården för
att be om hjälp. De skickade efter Elin som kom med sina salvor och brygder.
Sitt lugn. Hon sade inte mycket men tittade på mig som ingen hade tittat på mig
förut. Hon såg mig. Och dig. Hon pratade lågmält med mamma, baddade och
smörjde. Jag tror att tanken föddes då. Hon var den som kunde ta hand om oss.
Tre dagar senare hade jag gått bort till
halvön, där älven är som bredast. Älven var igenfrusen och det låg nya skidspår
över till andra sidan. Från bysidan såg jag plötsligt pappa komma gående. Han
gick snabbt, ilsket, och jag tänkte att mamma inte skulle överleva den här
gången. Om jag skulle ställa mig i vägen skulle jag nog inte heller överleva,
men vem skulle då ta hand om dig? Han närmade sig och jag vände mig om och
sprang. Plötsligt hörde jag ett rop och när jag vände mig om var han borta.
Först när jag tog några steg framåt såg jag isen som brustit och sedan hans
händer som famlade, försökte få fäste, hans huvud, han såg mig men kunde inte
ropa, bara uppspärrade ögon, en öppen mun, sörjigt isvatten...kvävda ljud.
Jag bara stod där. Kunde inte röra mig.
Tittade på när hans rörelser blev allt långsammare. Så var han borta. Inte ett
ljud. Bara is och någonstans därunder i mörkret, min pappa. Som jag var så rädd
för.
Jag tänkte att jag måste åka bort. Att de
skulle fråga vad som hänt. Vad skulle jag svara? Att jag lät min pappa drunkna
utan att ens försöka hjälpa? Hela tiden kunde jag inte sluta tänka på vad som
skulle hända med dig.
Mamma blev tokig. När pappa inte kom tillbaka
gick hon in i sin egen värld. Det fanns så lite tid och jag visste inte vem jag
kunde vända mig till. Så jag såg till att Elin hittade dig. Lämnade ett brev
hos grannfrun att mamma behövde hjälp och att jag följde med pappa på resa. Jag
försvann.”
Mermelinda lägger sina händer på Simons, de är
iskalla nu trots stugvärmen och konjaken.
Simon känner hennes värme.
Bröstkorgen mullrar som marken alldeles innan
en jordbävning. Tusen frusna tårar som aldrig kunde gråtas smälter, smälter av
hennes varma händer, av hjärtat som slår bredvid honom, av blicken som på
riktigt möter honom över konjaksglasen. En tioårings skräck och sorg får finnas
till, får röst och luft här, hos henne, hos älskad syster, solskensflickan som
han aldrig ville skiljas från. Hon är här nu. Hon minns inte men förstår. Hon
älskar? Ja, hon älskar honom. Hans tårar faller i tystnad på köksduken och hon
smeker hans händer som även de börjar tina upp.
”Min bror” viskar hon och gråter även hon.
För tioåringen som var så ensam. För Elin som var så modig.
”Älskade bror.”
Geen opmerkingen:
Een reactie posten