Den mjuka snön
flög om öronen, gran och tall grenar ven förbi, glittret från Stor-Mor virvlade högt och lågt
när vi rutschade ner för berget i ofantlig fart på Nisses släd-konstruktion.
Det röda luciabandet var mjukt att sitta på , fast lite halt samtidigt.
”Håll i luvan!”
tjoade Nisse och slank än hit och än dit med varje släng släden tog när den
ändrade riktning.
Jag kände hur
silver och guldtrådarna i hjärtats bonad hade kontakt med Bertil, Stor-Mor, Pe
och Ragnar där uppe på sluttningen men ändå var jag lite vemodig.
I samma
ögonblick som jag tänkt den tanken lade jag märke till en skir musik av
försiktiga toner som kom ur skogen snett framför oss. Släden hade saktat ner
eftersom marken blev plattare här.
Nu stod den
still.
”Häääärligt”,
viskade Nisse, satte pekfingret för näsan och munnen och himlade med ögonen åt
mig att vara tyst.
Han pekade in
mellan granarna.
Det var inte
bara musik - det var massor med små, små ljus, överallt där inne. I snön, på
marken, i granarna, till och med surrandes i luften.
Jag hörde
trianglar, harpor, mjuka cymbaler, något som liknade fioler men var mycket
lättare och finare på något sätt – ”finoler” berättade Nisse senare att de
hette – och en väldigt försynt pling-orgel någonstans i bakgrunden.
Vi tassade
närmare - eller snarare, Nisse tassade
och jag kröp.
Där, i
gläntan, mellan granar, furor, björkar och tallar befann sig säkert minst
hundrafyrtio nissar. Stora, små, gamla, unga. De sjöng, de trallade, de täljde
på ved och träd bitar, några spelade med en glittrande fotboll som var
förvånatsvärt lik den julgranskula som min bror Tobias saknat de senaste 3
jularna.
Runt omkring
var en orkester av vättar med trumpeter, cymbaler, trummor, maracas och röda
äpplen som de trollade fram en otrolig rytm ur.
Luften var
full av små glittrande féer och änglar som flög omkring med ljus, harpor och
silverstänk samtidigt som de busade och sjöng om vartannat.
Tre änglar
hade fullt upp med att sno luvor av de fotbollsspelande nissarna och byta ut de
mot luvorna i det andra laget så att ingen mer visste vilket lag de själva
spelade i, eftersom det bestämdes av färgen på luvorna.
Féerna
kryddade grytorna som nisse-morarna kokade i , samtidigt som de dekorerade
pepparkakorna med olika färgers glitterglasyr.
Det var helt
magiskt helt enkelt!
Fast, vad hade
inte varit magiskt hittills?
Cecilia Götherström, 16 december 2013
Geen opmerkingen:
Een reactie posten