En mager man som suttit lite avsides, gömd i tältets skugga, tar sats, stödjer sig på sin käpp och reser sig långsamt i sin fulla längd. Käppen blir liggande på marken, hans sandaler uuuuu ett hasande ljud när han förflyttar sig riktning den öppna elden. I sävlig takt slevar han upp ur den rykande grytan. De rikligt fyllda skålarna bjuder han åt oss med största vördnad. Pitabröd, mint the och hummus trollas fram och förgyller vår måltid.
Grytan smakar ljuvligt. Abraham och Nadar njuter av fulla munnar. De barn som är stora nog att krypa eller gå sitter eller ligger huller om buller runt omkring oss. Kvinnans berättelse trollbinder oss allihopa, hennes knotiga händer, fårade och formade av hårt arbete, väder och vind vilar knäppta i hennes knä.
„ Den äldre brodern, folkets präst, mannen som fått talets gåva, fader åt fyra söner hade dessutom en syster. Hon var gudomligt vacker en eftervärldens budbärare. Framtiden skulle rispa sina ärr i hennes hud, skulle straffa henne för hennes val att bistå sin broder och präst i svåra tider.
För den som bryter sina löften finns ingen väg tillbaka, eller? Tillit kan försätta berg men när tilliten dör kan den dra fram som en ond virvelvind och rasera allt som står i dess väg. Vandrande genom samma öken som när oss och våra barn, som bildar vårt hem, förrådde han sin bror, sitt folk. Hans misströstan kostade honom livet. Hans grav byggdes på toppen av berget Hor.Hans kvarlevor, hans ande är närvarande i detta här och nu. Denna dal, var vi befinner oss är bergets rötter. Bergets rötter sträcker sig åt öster, åt väster åt söder, åt norr. En del av vår luft andas hans andetag. Berget vi ser är berget som begravde hans synder.”
Jag är hänförd, många motstridiga känslor tumlar förbi i mitt inre. Flickan som vi mötte med alla fåren har återvänt. Hon lutar sig mot kvinnan vars berättelse har tystnat. Kvinnans fingertoppar följer varsamt linjerna av ett stort ärr i flickans ansikte.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten