Det var
torsdag igen och denna veckan pulsade jag genom knädjup nyfallen snö mot
gläntan där mina nya vänner bodde.
Fast enligt
Nisse och Gertrud så hade de känt mig hela mitt liv. De hade känt mormor och
mormors mor också. Mormors mor, gammelmormor Ebba, hade vuxit upp med Gertrud
och de hade lekt med garnnystan med
katterna i laden så gott som varje dag efter skolan.
Gertrud had
hjälpt Ebba med läxorna och Ebba hade i sin tur hjälpt Gertrud med skörden.
Väl framme vid Nisse-stugan insåg jag att det såg
väldigt tomt ut.
Ingen rök ur
skorstenen, inget ljus i snölyktorna vid farstudörren, ingen tobaksdoft eller
skratt som fyllde luften. Bara Misse, ”hövdingen” av katt-familjen, som satt
och slickade sig om tassarna och sneglade åt mitt håll.
”Var är alla?”
frågade jag Misse.
Han vred på
huvudet och pekade med tassen mot skylten ”Uppförsbacken”.
Smala och
breda långa spår om vartannat ledde dit från potatiskällaren. Väl bakom skylten
hade de förvandlats till små och stora runda spår som ledde uppför sluttningen
mellan granarna.
Nu stod Nisse
vid potatiskällaren och jamade med ena tassen innaför den halvöppna dörren. Jag
gick dit och puttade upp dörren helt och hållet. Den gnisslade så hårt att jag
för ett kort ögonblick blev rädd att den skulle lossna. En liten unken doft i
kontrast med den överväldigande kalla snöblandade luften nådde mina näsborrar
och jag nös.
”Prosit!” sa
Misse och pekade inåt i potatiskällaren.
Där, bredvid
en säck med fänkål, tre säckar med lök och ett berg av potatis stod en av
Nisses egna vandrings-lyktor.
Vid lyktan
stod ett par hemmagjorda, snidade i finaste trä och putsade med kåda till en
obeskrivlig glans, längdåkningsskidor. Över bindingarna var ett rött lucia band
knutet om skidorna och i bandet hängde en lapp.
”God vinter!
Skynda dig upp!” stod det på lappen.
Rörd till
tårar och alldeles varm i hjärtat lyfte jag upp de vackraste skidorna jag
någonsin sett, samtidigt som Misse hoppade upp på min högra axel för att följa
med.
Med skidorna
vilande på den vänstra axeln och Nisses lykta i den högra handen pulsade jag
uppför ”Uppförsbacken” med sjumilakliv.
När jag nått
krönet såga jag Tindra och Loke rullandes i fullt snöbollskrig, Gertrud som
rostade kastanjer över lägerelden och Nisse som stod och njöt av utsikten över
snö, skog och den klara stjärnhimlen som smyckade vinterlandskapet liksom
kronjuveler.
”Välkommen
till Täppan” skrockade han.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten