“Aaaaaaatchooooo!
“ Jag vaknade med ett nysande, satte mig rakt upp och tittade mig runt om
kring.
Utanför var
det fortfarande mörkt och Morgonstjärnan skymtade vid horisonten. Sa man
förrersten ”horisonten” här uppe i bergen? Jag hade alltid lärt mig att
horisonten var där havet möter himlen...
En svag doft
av blommiga örter sänkte sig över mig.
”Förlåt, jag
sprayade lite väl mycket av Isis magi-spray precis”. Pe låg vid ingången,
ihoprullad med toppen av sin vita , yviga svans under hakan. ”Det var nog det
som fick dig att nysa.”
”Ojoj,barnet
har redan nu fått magi-allergi” skrockade Stor-Mor som med ett mjukt, nästan
ohörbart, bjällerklingande, tassade på tårna med sin stora draksvans i vädret
emot oss.
”Barnet!? Jag
är faktiskt 22 år!” fnyste jag.
”Kom hjärtat,
vi går ut och hälsar gryningen välkommen”. Stor-Mor plockade upp mig med en
tass som var bredare än min madrass och placerade mig mjukt uppe på sitt huvud
där mina näbbstövle-klädda fötter dinglade mellan hennes ögonbryn.
Pe och Bertil
följde med.
”22 år”, sa
Stor-Mor. ”För oss är det inte ens ett barn, det är snarare ett grodyngel.” Hon
slog ihop framtassarna och luften fylldes med ett silverglitter tunt och fint
som den vänaste pudersnö.
Där satt vi
då, utspridda på sluttningen och gråstenarna, viskandes för att inte störa de sovande
fåglarna i det enda trädet.
”Hur gamla är
ni då?” frågade jag.
”Det vet vi
egentligen inte”, sa Bertil och gav mig en kotte som han suttit och tuggat på.
Jag kunde inte
med att säga att jag inte brukade äta kottar till frukost, så jag småtuggade på
en av kott-piggarna forfarande var hel.
Hmmmmm, hur
kunde denhär kotten smaka precis som farmors mjuka pepparkaka med färska
tranbär i?
Cecilia Götherström, 12 december 2013
Geen opmerkingen:
Een reactie posten