Tystnaden och lugnet låg som en tung, vänlig
dimma i köket där Mermelinda satt lutad mot den svala stenväggen. Det hade
varit en bra kväll. Bra flyt i serveringen, trevliga gäster. De nya rätterna
gick hem. Ändå kände hon sig orolig och splittrad.
Hon önskade att hon skulle kunna prata med
Elin. Det brände i bröstet av saknad. Det är nog dags att jag tar en tur till
huset igen, tänkte hon. Kanske skulle hon kunna komma till ro där, i huset vid
älven, där hon vuxit upp. Jag pratar med Stavros, han får ta över, så tar jag
ledigt några dagar.
Hon satte ner ett vackert glas med några
kvistar basilika vid elefanten, som helt fridfullt regerade på sitt
körsbärsbord. Lade handen på den sträva snabeln. Så fick det bli. En tur till
huset och till den gamla eken. Det skulle nog göra gott.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten