Den seende har grubblat sig fram till en plan.
Tankemödan har stelnat till en skyddande sköld, han vet vad han ska göra, hos
vem han kan få hjälp. Kaffepannan på spisen, mamma sitter lutad mot kuddar,
blek är hon, järnstark är hon luktar hon. Mormor som ännu är två, det ena
ansiktet av kärleksfull förtröstan och tillförtro. Det andra ansiktet vänder
hon mot kaffehurran och mot fönstret som vetter mot de som prasslar. Det är ett
ansikte med bekymmersrynkad panna och vaksamma ögon.
De prasslande står i fönstret med utsikt mot
ljushuset. De står där allihop med händerna knäppta framför läppar de kniper
ihop liksom den starka gör, de gör detta med hjärtskärande medkännande en stund
innan de drar sig in i skuggornas konferenscenter. Som vanligt börjar de med
formen, men ytterst kort och slarvigt den här gången. De parerar några argument
om trollkonstitutionen visavi tomtelagen. Sedan tar allvaret vid. De prasslar
inte bara för skojs skull. De löser problem. Konstant. Därför är de här. De har
en mening och alltid, alltid ett syfte. De är den sortens arbetare alla
jobbannonser efterlyser, ingen nio till fem mentalitet, självständig
problemlösarförmåga och resultatorienterad. Det är bara det, att prasslarna är
extremt, ja alldeles vansinnigt mycket, egensinniga.
Gröt på bordet, kokta ägg och socker salt.
Kaffe te juice. Mjölk. Mamma med blonda tufsar i bädden, tom tekopp bredvid
henne på pallen, liten trollunge vilar alldeles stilla i mammavärme. Den seende
sitter på pinnstol med filt över axlarna, mormor donar och nynnar. Nynnar som
om det vore ett vanligt nynnande och inte en besvärjelse.
Så vad tycker du, nynnar mormor, är hon inte
fin, din syster? Har du sett efter ordentligt, har du nosat på henne, har du
känt så go? Den seende är ensam med sin syn och stirrar ner i smörad sockrad
gröt. Gäspar för att dölja ordträngdhet. Vad ska han säga? Men mormor nynnar,
lyfter försiktigt på dotterns täcke, kikar diskret för att försäkra sig att
blodet inte flödat än mer, gode gudinnan skydda och bevara oss, och hon nynnar.
Ett barn är fött…
Irja Liljeholm
Geen opmerkingen:
Een reactie posten