Camilla: I Mermelindas kök (9)

 Tystnad i köket, så när som på fräsandet från den stora ugnsformen. Finhackad lök, olivolja, torkad timjan. Skivade oliver, ansjovis. Mermelinda svettades i sin sidenklänning. Skivade,  hackade, rev. Vana händer arbetade snabbt och hennes panna glänste. Färsk dill, basilika, timjan och salvia. Citronskal.

I hörnet av hennes lilla kök hade Elefanten fått sin plats på ett slitet bord av körsbärsträ där han kunde övervaka alla aktiviteter och välsigna varje ångande rätt som lämnade köksbänken. Han hade blivit en del av köksritualerna. Mermelinda kom på sig själv med att sätta ner glas med blommor och fina hittestenar titt som tätt. Det kändes tryggt.

Nu klyftor av sötpotatis. Vitlök. Mermelinda fyllde form efter form och doften av dill och salvia tog över. En märklig kombination. Oväntad och magisk.

Det var fullbokat ikväll. Hon skulle inte ha tid att tänka på någonting annat än att hinna få allt färdigt för de första middagsgästerna. Hon sparade frågan hon fortfarande bar på som en karamell hon skulle få avnjuta i ensamhet senare när hon hade tid.

Vem var han?