Bleknade fotografier,
styva, solkiga, lite knaggliga kanter,
svart-vita gulnade porträtt,
ett kullerstens torg,
en unken lukt som trängde igenom
tid och rum,
ett levande skådespel,
i barnslig tolkning,
en mänsklig julkrubba,
dräkter i medeltida anda,
rykande kalla andetag och
gräddtoppad mjölkchoklad,
skådespelet utspelade sig varje år,
år ut, år in,
blott enbart scenkonstnärerna bytte skepnad,
små insekter och småfän,
frodades,
växte,
blev större och visare,
prövade sina vingar,
testade sina illusioner,
gav sig av eller valde att stanna,
dröjde sig kvar i hemmets omkrets,
ett välbekant ansikte i skaran,
igenkännande tillrop,
välbekanta gester,
välbekanta gester,
en skrattgrop,
en fåra i pannan,
delar av andras liv,
publikens värderande blickar,
åskådarnas beundrande toner,
Imra hade vaknat,
sidensvansens tofs vippade lätt,
mittemellan två världar,
Engla sträckte ut sin hand mot Mia,
deras fingertoppar snuddade varandra lätt,
Mia bjöd ett knappt skönjbart motstånd,
Engla var överväldigad,
Engla var överväldigad,
spretiga bokstäver,
skrivna på baksidan av ett fotografi,
en skatt av oupplevda minnen,
pusselbitar av ett parallelt universum.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten