Det finns dagar som blir till veckor som blir
till månader som blir till år. Sådana som är varandra intill förväxling lika.
Sådana där det enda som kan hålla en liten människa upprätt är disciplin.
Det var bara vid pianot i aulan, en annan aula
nu, ett annat piano och en annan skola, som Minna kände vibratot av sin själ.
Det var enbart när hon spelade som de rullande vågorna mot klippbranten lade
sig till ro. Dånet var omöjligt att bringa till bedarrning utan musikens täta
väv. Så Minna övade. Hon lärde sig att bli tekniskt skicklig. Med tiden glömde
hon att lyssna efter Damen, hon började lyssna efter omgivningens uppskattning
istället. Hennes förfarenhet gav henne anseende, hon var ett ungt och pålitligt
löfte. Minna gick ifrån huset där hon bodde tidigt om mornarna, övade i skolans
aula en timma innan undervisningen började, tog plats längst bak med böjd nacke
genom lektion efter lektion, tecknade noter på alla tomma ytor. Var orörbar,
onåbar. På lunchrasterna övade hon igen. Hon åt äpplen, choklad och nötter hon
köpte för fickpengarna och undvek skolmatsalen för att slippa sitta vid samma
bord som de andra eleverna eller ensam vid ett bord kladdigt av deras sladder.
Hon levde endast för och i partiturens tukt. Efter skolan övade hon igen, tills
vaktmästaren skickade ut henne för att kunna låsa. Då gick hon till huset där
hon bodde, serverades en nyttig middag enligt kostcirkeln av fosterföräldrarna
och gick sedan upp på sitt rum och gjorde läxor. Sov gjorde hon också efter
det, men det var ingen vila. För vila kan man bara finna när man har ett
betrott hem inom sig, istället för ett imploderat innanmäte där vågor slår mot
klippor, om och om igen.
Men Minna, hon växte. På mer sätt än de
skolsköterskans rapporter kunde vittna om. För omgivningen var det ju bara
siffror, BMI som bevakades, större kläder och skor som inhandlades. Så
faktiskt, Minna fick växa i fred. Och när dagarna gick och blev till veckor och
månader och år fick Minna ett mål och fyllde det med mening. Hon växte in i
musikerns fatabur.
Irja Liljeholm
Geen opmerkingen:
Een reactie posten