En varsam lätt darrig hand styrde Engla-Mias steg
bort ifrån huset, längst oupptrampade stigar,
paketet brände av nyfikenhet i hennes händer,
stallets märr gnäggade behagligt ,
berget i fjärran drog henne tätare intill sig,
träden hade mognat över bara en natt,
bar ballongformad frukt i all sin sötma,
i all sin köttighet,
likt den handstil som präntat initialerna C.E.
på paketet,
hon sökte tanken, den som påminde henne om de osagda, den som hade hittat henne åtskilliga gånger,
fast hon hade gömt sig,
som om lejonets hunger och instinkt hade tämjts,
som om tassarnas tyngd smög sig fram med lätta steg,
Mia bleknade i skuggan av Engla,
Hennes kropp värkte.
Ann-Charlotte Molin
Geen opmerkingen:
Een reactie posten