Det snötäckta berget i fjärran,dess topp likt marängens spröda rundning,
Engla-Mia andades in brådmogen rimfrost,
Hennes stövlar halkade,
tappade fotfästet i leran,
återfann det igen i gruset,
Brevlådans ålderdom knakade i all sin ståtlighet,
paketet putade ut,
Engla-Mia trotsade impulsen att mätta sin nyfikenhet,
med paketet varsamt tryckt intill sig småsprang hon,
Det var som om den tunna ishinnan bar henne
som om hennes fotsteg flöt samman med minnena,
bit för bit förvandlades hon till den naiva flicka som
hon en gång varit,
blev lite mer Engla än Mia.
Ann-Charlotte Molin
Geen opmerkingen:
Een reactie posten