Ann-Charlotte / Rosmarin / 17 december

Låt smulorna frasa mellan fingrarna, 

låt olivoljan ringla, 

strö salt, 

strö peppar, 

addera kvistar av rosmarin, 

låt vedspisen spraka, 

av gammalt fnöske, 

av orörda skärvor, 
av kärlek och tillit,

mammas recept på köttfärslimpa,

däremellan fotografierna,
Engla blinkade förundrat,

saknad, 

närhet, 

tomhet,

som om de fått en stund tillsammans,

som om åren emellan absorberades,

nu och här,

då och där,

skivspelarens nål tolkade gravyren i snurrande virtousitet, 

bekräftade prismans evantualitet, 

moster varg bjöd in till kaffe med bulle, 

vargafamiljens naturliga fasta grund,

då en naiv flickas sinne, 

nu en ung kvinnas insikt, 

stjärnklar himmelsbro, 

tjut i natten,

hon var, 

men vem var hon, 

skuggorna tycktes dansa i natten. 

Ann-Charlotte Molin