Jakten på villebråd låg still,
den stora vinterstädningen lika så,
julstöket fick vänta några dagar,
fjällbäcken bröt igenom det
fjärillstunna islagret,
småinsekter och småfä kläddes på ordentlig
för att kunna trotsa kylan,
endast drottningarna dröjde sig kvar för
att ruva på äggen,
bergens, skogens, viddernas väsen anlände i lämmeltåg,
de kom för att hedra Elfrida,
den sköna,
den älskade nyckelpigan,
de kom för att se Elfrida’s dotter som återfunnits
hon som var på väg,
orkestern spelade upp till gammelvals,
Elfrida’s vingar hade skrumpnat,
fläckarna på kinderna var insjunkna,
ett hav av vita liljor omgav henne där hon låg på altaret,
silhuetterna av hoppets berg jämrade sig,
Engla-Mias universum stod på huvudet,
det dukades upp till en festmåltid,
sur söt lime, salt fisksås med het chili,
ångorna öppnade Engla’s porer,
kröp in under hennes hud,
mamma smyckade alltid den heta soppan med koriander,
hon,
den allra raraste,
den allra goaste nyckelpigan
i hela urberget,
det hade funnits andra tillfällen,
tillfällen då mildheten inte räckte till,
skalbaggens bitterhet rådde inte på denna stund.
Ann-Charlotte Molin
Geen opmerkingen:
Een reactie posten