Landskapet ändrades,
trädstammarna var storväxta,
alldagliga, fast gåtfulla,
Imra hade inte sagt något på hela resan,
hennes närvaro var okonstlad,
Engla hörde systersjälens flämtande andetag,
hon uppfattade hennes omtöcknade tankar,
Engla mindes jordgolv med handvävda mattor,
hon mindes tonerna, rytmerna,
hur jordpiggsvinen dängde med sina svansar,
hur Geremia stämde av dynamiken i urberget,
hur lejonen ylade när första snön föll,
hon mindes snöblommorna,
ehuru de nu bar stänk av blod,
vilken lycka kommer ofrågad,
vilken olycka väljer sin väg,
de som hittat henne hade vandrat över eld,
deras börda skavde deras gömda sår,
när någons livskrafter ebbar ut,
när någons varande slocknar,
systrarna närmade sig hoppets berg,
granarna blödde,
Imra viskade, mamma är död.
Ann-Charlotte Molin
Geen opmerkingen:
Een reactie posten