Morgonstjärnan klev långsamt över himlavalvet.
Äntligen en strimma ljus. En dags-resa. De kunde ju inte alltid lyssna på
ljuset via mörkret. I dagern laddades ljuset upp.
Ugglan med de djupa kristallerna i ögonen flaxade gryningen vaken. De
visste det inte ännu, men hennes namn var faktistk MorgonStiern. I flocken
kallades hon oftast bara för Morgon.
Nidar klev ur mosshyddan där hon fördrog att sova nere vid vikens
strandrand. Vad var det för buller, skaller, vibrationer hon hört i natt? Känt
under hyddans golvtäcke?
Dagens första ljus spred sig över horisonten. Skapade en ljus, lätt rosaröd
strimma mellan gråsprängda vitklädda bergstoppar, dalen emellan isens
kristallgnistrande skare och det som varit natthimlen.
Istäcket hade spruckit på vissa ställen. Ånga spred sig ur de revorna i isen. Trolskt dansandes uppåt som vita skuggor mot det mörkblå, det rosa,
det röda.
Där. Mitt i randen av ljuset, ännu ett ljus. Långt. Som ett strasshalsband
sträckte det sig. Utåt. I linje med horisonten. Rullade runt. Dansade nästan. Sedan
en explosion av skimmer, av ljusreflexer, av glitter och knaster i luften. Pärlbandet
vände sig rakt mot henne. Hastigheten accelererade. Direkt emot henne, emot
dem.
Hari de Store av Hästfolket kom skrockandes genom granriset bak mosshyddan.
”Titta! Kolla! Där kommer han! Bifrost!”
Småjättar började rycka och dra i allt som låg i viken – båtar, bryggor,
fiskarkorgar, slädar. Allt som kunde förflyttas bars undan. Snabbt och rappt
hade de skapat något som mest kan liknas en landningsbana, från stranden och inåt över vikens torg.
Ett gäng troll rullade fram från under en stubbe. De började frenetiskt
bära ut alla korgar med äpplen som fanns i vinterförråden medans storjättarna
skuggade dem så att trollen inte av misstag tittade rakt in i Morgonsolen. De
röda äpplena lades i ett cirkelmönster, de gröna äpplena bildade tecken inom
cirklarna.
Väglederskan gav sig av för att hämta resten av vägledarflocken.
Alla visste de att efter Bifrost vaknade alla väderstrecken. Alla hade de
känt Modern skälva under natten, sett norrskenet dansa djärvare än någonsin.
Alla visste de att allt hade vaknat. Allt. Inte hälften. Allt. Alla visste de
att efter Bifrost kom den Heliga.
En liten svansdans och Morgonsolen stod högt på skyn. En liten monstruös
tvärnit. Bom! Boms!
Cecilia Götherström, 9 december
2017
Geen opmerkingen:
Een reactie posten