Lars-Ingvar kände sig urlakad fast lättad på samma gång. Han visslade dämpat för sig själv utan att ägna en enda tanke åt sin i vanliga fall ganska iögonfallande släpande gång. Oliver Twist, exemplaret med extra stora bokstäver tryckte han hårt i handen. Skakningarna i händerna hade inte upphört helt men verkade dämpas av hans sinnesstämning. Dokter Stenberg hade förklarat för honom att myrkrympningarna och skakningarna var till följd av att han missbrukat alkohol i alla dessa år.
Han tänkte på pojken och flickan, de som suttit i soffan bredvid honom i biblioteket. Pojken hade stirrat på honom, intensivt, genomträngande. Inte sådär nedlåtande, eller på ett sånt där sätt som folk gör, när de liksom i förbifarten slänger en blick, som sedan dröjer sig kvar betydligt längre, än vad ren hövlighet föreskriver.
Han tog till vänster i korsningen. Gatlyktornas sken spred ett artificiellt gulaktigt ljus. Hans jacka hängde öppen fast kvällen var kylig. En grå svart katt korsade hans väg. Lars-Ingvar kände sig vilsen, vart var han egentligen? Hade hans minne svikit honom igen? Han kunde inte förstå hur han kunnat tappa bort sig på den korta vägen från biblioteket till gruppboendet.
Det var dokter Stenberg som hade väglett honom det senaste året. Tack vare honom kunde han för första gången på mycket länge fira juldagarna med tak över huvudet. Han kände hur tacksamheten snörpte hans strupe, kände hur ögonen fuktades.
Genom en tårdrypande blick såg han henne. Hennes silhuett var liten och smärt. Hennes stövlar nådde henne till knävecken, halsduken som var virad flera varv runt halsen rörde sig i samstämning med hennes gång.
Han ville ropa men luckan mellan dem var för stor. Han skyndade efter henne, följde hennes målmedvetna gång. Hon var precis så ung som hon alltid varit, som han mindes henne.
Koden till lägenhetskomplexet bestod av fyra siffror, trots avståndet emellan dem kunde han se henne trycka på knapparna. När hon öppnade porten vände hon sig om och vinkade.
Tina.. Han kände sig förivrad men vinkade tillbaks. Så kom han ihåg att sjuksyster Tina bodde i huset mittemot.
Han återhämtade sig snabbt, han hade funnit den rätta vägen.
Små lyktor hängde på kala trädgrenar och spred ett hemtrevligt ljus i den lilla trädgården. Fåglarnas julbord stod uppdukat med solrosfrön, talg och hasselnötter.
Lars- Ingvar öppnade grinden till gruppboendet, och steg in i trädgården till det hus som han kallade sitt hem.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten