Cecilia; Isdrottningens Tidsålder/Del 19/Rosor

Sigrid tittade upp mot himlen när hon var ute vid brevlådan.

Sista-minuten-reklam inför jul-helgen blandade med julkort och paketet med klänningen till nyårsfesten delade rum i lådan.

Klänningen som skulle användas en gång och sedan sälla sig till alla andra glitterstasser i hörnet längst bak i garderoben vilandes i dammet.

Varför kunde inte livet vara en enda lång glitter-resa istället?

Uppe i skyn mulnade det till rejält. En kall vind började svepa runt benen.

“Konstigt”, sa Sigrid högt som om hon pratade med luften. “I morse såg jag rosor knoppa på väg till jobbet. I december. Och nu ser det ut som om det trots allt ska snöa."

Sigrid var inte ensam om att förundra sig över det grå-svarta himlavalvet, helt plötsligt stjärnlöst och den allt snabbare, allt intensivare iskylan som spred sig.

Spårvagnsdörrar, bildörrar, husdörrar – varje dörr som öppnades eller slogs igen bjöd på en vinande, tjutande dans av frost, av köld, av näst intill stickande klarhet.

Det blev bråttom.

Man kunde inte snabbt nog ta sig in, plocka fram raggsockor, tjocka tröjor, tända ljus och göra upp eld i brasan.

Tekannor grävdes fram från längst-bak-i-skåpet, vatten kokades, kaffedoft spreds, ugnar värmdes, många ögon blickade ut genom frostiga fönster.

Det som börjat som en mjuk vind, grå moln, tystnad, utvecklade sig inom nolltid till en virvlande snöstorm.

Allt var vitt – luften, marken, hustak …

Det föll inga millimeter, inga centimeter. Det föll meter. Två till tre meter pudersnö yrde runt slott och koja, begravde städer och byar, beslöjade hela riket.

Hela natten stormade det. Precis efter midnatt förändrades tonerna av det hejdlösa vita till en bakgrundsmusik blandad med mjuk bjällerklang.

Ingen var konfunderad längre. Efter ett sådant djup av snö verkade inget konstigt. Som om snötäcket själv sörjde för ett hjärta och ett sinne som öppnade sig för möjligheter, för bjällerklang. Som om kylan ute smälte kylan inne.

”Nu tändas tusen juleljus”…

TV fungerade inte längre. Men vad gjorde det – alla hade ju radio fortfarande. Eller hade de? De hade i alla fall Spotify.

Hur skulle det se ut imorgon?

Hur skulle man ta sig till jobbet?

Hur skulle det gå med de sista inköpen inför helgen?

Hur, hur, hur?

Cecilia Götherström, 19 december 2015