Glöggens sötma blandades med strukturen av russinets fåror. Mandels lena, släta textyr var saliggörande. Tina kände sig lite lätt yr där hon satt i fåtöljen. Alkoholen gjorde henne trött. Hon kände sig nöjd efter en dag på jobbet.
Ja må han leva, ja må han leva, ja må han leva uti hundrade år. Hipp hipp hurra, hipp, hipp hurra. Små barna händer som sträcktes i luften om och om igen. Fnitter och lek. Upptäcktsfärd på rultiga ben, målmedveten kurs mot röda och blåa julgranskulor. Glitter i håret, beundrande hänförda blickar, högt ovanför, ovanför barna hjässor, glittrande julstjärna.
En liten gnutta vispgrädde på näpen nästipp. Födelsedagsbarnet Karl, hade uppnått 54 år. Marsipantårtan hade varit klädd i grönt med en rosa marsipan ros, utan ljus men med kaffe och the.
En lite skara av familjen, en fjäderlätt kyss på kinden, kärlek. En glimma av oförtrutet hopp.
Barnbarn på besök, lättade upp den annars lite tryckta stämning som infann sig här titt som tätt.
Elden hade knastrat och knakat.
Olle och Sven hade spelat Fia med knuff. Mats hade suttit lite för sig själv i ett hörn smuttandes på ett glas alkoholfri glögg. Det fanns inget stark vin här. Deras förflutna tillät inte det.
Tina såg för sitt inre kakelugnen i huset mittemot. Vitt och blått kakel. Gammaldags Rörstrands stil.
Det gemensamma vardagsrummet var gruppboendets nav. En medelpunkt som utstrålade otvungenhet.
För tillfället var alla boende där män.
Eldens flammor slickade omsorgsfullt deras sår.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten